Idag fyller min kära morfar 80 år. Det är helt sjukt. Ända sedan jag blev gravid första gången har alla åldrar och generationer börjat snurra så fort och blivit så inihelvetes skrämmande. Trots att han fyller 80 år så tycker jag inte att han känns särskilt gammal, dom tar hand om sitt hus, mormor och morfar, mormor gör mat till oss när vi kommer, bakar, leker med barnen, gör kullerbyttor, ja typ samma saker som när jag själv var närmre 3. Morfar tvättar min bil, snickrar en säng till sina barnbarnsbarn, snickrar en klädhängare till vårt nya hem, tapetserar det ena rummet efter det andra och bara är…som vanligt….
Det enda som skiljer är mängden folk på kalasen, spritmängden och hur sent det blir på kvällarna. Jag tittar på honom i smyg och undrar vad han tänker och hur han känner, om han känner sig lycklig, om han är nöjd med sitt liv….så tänker jag innerligt hjärtliga gratulationer på den åttionde födelsedagen, 62 fler än jag haft.
